FRA-samhället

Är vi dummma och mindre vetande för att vi kritiserar FRA-lagen? Den vanligaste kommentaren en makthavare oavsett om man varit politiker, överbefälhavare eller chef för FRA haft när de kommenterat FRA-lagen har varit att debatten varit olycklig, missvisande eller felaktig. Att tysta kritiker genom att förklara för dem att de inte är kapabla att förstå är en farlig väg att gå. För antingen är det så att vi har makthavare som är fantastiskt dåliga på att förklara eller så är det så att man inte vill förstå att kritiken inte handlar om detaljer i lagen utan om förekomsten av densamma.

Det handlar inte om Svennsons mail och sms sa Johan Pehrsson i en artikel. Nähä, vem avgör vem som är Svensson? När övergår jag till att bli inberäknad i det klientel som påverkas av FRA-lagen och kommer jag att veta när jag bryter barriären? För handlar inte FRA-lagen om Svenssons konversationer blir signalspaning ganska meningslöst.
Min kritik mot FRA-lagen handlar inte om några detaljer i den lag som klubbades igenom i riksdagen. Min kritik handlar om uppkomsten av lagen. Det är en defus lagstiftning som inte borde ha antagits.

Enligt en tolkning av FRA-lagen skall trafiken passera genom ett filter och scannas av, men inte avlyssnas om det handlar om två svenska användare. Då kommer det att raderas och därmed inte avlyssnas. I en global värld väljar alltså den svenska riksdagen att ytterligare stänga de nationella gränserna. Det är tydligt att man gör skillnad på vi och dem. Om jag mailar en vän i en annat land avlyssnas jag. Då blir jag inte längre Svensson. Vilka ord får jag inte använda, vad är tabu? Om jag diskuterar en ökad grad av högerextremistiska aktiviteter i Sverige med en vän i ett annat land kommer jag att avlyssnas? Om jag väljer att använda orden vegan, terrorist eller jihad blir jag avslyssnad?

Man kan tycka att det kanske är så farligt att någon läser mina mail som jag skickar till en vän, men vad hade man tyckt om man såg att ett brev var öppnat och läst när det kom i brevlådan. Vad hade man tyckt om staten varit inne i sovkammaren och rotat i lådorna för att se så att man hade rent mjöl i påsen? Är skillnaden så stor? Naturligtvis rallierar jag men om man stannar upp och tänker efter en liten stund är skillnaden så stor bara för att det personliga råkar vara digitalt? I min generation (70-talist) finns ingen större skillnad på t.ex ett mail och ett brev eller ett sms och ett vykort.

Oavsett vad man tycker om FRA-lagen måste man bli beklämd över den debatt som har följt. Visst har kritierna rallierat, överdrivit och valt att misstolka syftet men enbart för att visa de absorda följderna av det beslut riksdagen tog. Jag blir ändå ledsen över den arrogans och ovanfrån perspektiv som många FRA-anhängare visat i debatten genom att förminska, nedvärdera och fördumma kritiker. Kanske är det en konskekvensen av det samhälle FRA-lagen skapar.