Vinster för välfärdsföretag inget hot

På en presskonferens i torsdags presenterade Vänsterpartiet en rapport med titeln "Jakten på den försvunna skatten - en studie av privata vinster i Örebro kommuns välfärd”. I den säger man att "rörelseresultatet visar hur mycket pengar som går till ägare, privata investerare, samt till lån och skatter efter kostnader för löpande verksamhet och avskrivningskostnader för investeringar. Alltså pengar som går ut ur verksamheten på olika sätt.

Fel menar Svenskt Näringsliv och andra experter som påpekar att rörelseresultatet inte är samma sak som vinst. För med rörelseresultatet ska man bland annat betala skatt och andra kostnader. Detta är grundläggande företagsekonomi.

Vill Vänsterpartiet inte att företagen ska betala skatt? Vill Vänsterpartiet inte att företag ska gå med vinst? När jag studerar vad Vänsterpartiet säger i sin rapport slår det mig vilken företagsfientlig politik partiet står för. Man försöker medvetet missleda allmänheten och öka otryggheten genom helt felaktiga uppgifter.För handlar det inte om okunskap bygger resonemangen på att det vore ett onödigt slöseri av företag att betala skatt.

Att vänstern inte vill att företag skall gå med vinst står ganska klart. Men varför vore det så negativt om ett vårdföretag skulle gå med vinst? Är det såna företag vi vill ha? Är det konkursmässiga företag vi vill ha? Alla företag - också de inom vård och omsorg - har ju med vinster möjlighet att investera i den egna verksamheten och i en förlängning göra det bättre för individen. Det är en positiv aspekt, inte ett hot.

I vänsterns resonemang säger man nej till framtidens goda krafter som vill utveckla välfärden. Vi måste utnyttja de krafter som finns, inte stänga dörren för dessa. Med Vänsterns förslag stannar utvecklingen inom omsorgen. Centerpartiet vill ta välfärden framåt och göra den bättre. Det gör man genom att bredda den och tinkludera de som vill vara med att skapa god välfärd. Vi vill ha en valfrihet inom välfärden. På så vis får vi in utövare som brinner för idéer kring bra vård och människor får en chans att välja vem som ska utföra den. Det är individen som borde få välja utförare, inte samhället. Det är en självklarhet i ett fritt samhälle.

Tips till politiker för bättre upphandlingar

Igår hade vi en diskussion i kommunfullmäktige om upphandlingar som möjliggör för småföretagare att lämna anbud. En fråga som jag är väldigt intresserad av. Överlag tycker jag att vi politiskt diskuterar rent för lite upphandling. När vi gör det handlar det mest om skall vi upphandla eller inte.


Frågan är så mycket mer komplex än så. Skall politiken kunna påverka resultatet, dvs kvaliten, av upphandlingen måste man in tidigt i processen med att ta fram upphandlingsunderlaget.

Inom det område jag ansvarar för i Örebro, social välfärd, har vi gjort just det. Därför har vi gjort upphandlingar med sociala kriterier. Det är därför vi valt att göra kvalitetsupphandlingar och inte prisupphandlingar, och även påverkat hur kommunen skall vikta dessa anbud. Vi har delat upp upphandlingar, haft seminarium för företag och aktörer inom den sociala ekonomin. Vi har även tittat på regler för ekonomisk rating, debiteringsvillkor och inventarier.

Jag måste säga att jag är stolt över vad vi åstadkommit, så stolt att jag tar mig fräckheten att lista upp mina tips till politiker som vill påverka upphandlingarna.

Tips till politiker för bättre upphandlingar

• Tillsätt parlamentarisk grupp som följer arbetet med upphandlingsunderlaget

• Ställ frågor till tjänstemän kring de texter som "alltid är med i underlagen"

• Titta på debiteringsvillkoren - går det att betala entreprenören snabbare?

• Gör kvalitetsupphandlingar och inte prisupphandlingar

• Titta på viktningarna vid kvalitetsupphandlingarna - vikta t.ex brukarinflytande

• Funder över vilka ekonomiska krav kommunen ställer - ekonomiska föreningar kan t.ex. inte få en ekonomisk rating eftersom ratinginstituten inte gör detta för ek. föreningar. Man kan t.ex. istället kräva bankgaranti vid vunnen upphandling.

• Måste entreprenören stå för inventarier eller kan man hyra dessa av kommunen - många mindre företag eller sociala företag har inte kapitalet för att investera i inventarierna.

• Använd sociala kriterier vid upphandlingar - det kan t.ex vara att företaget skall anställa människor långt från arbetsmarkanden.

• Ha långa upphandlingstider - är man inte van vid att göra upphandlingar behöver man längre tid som företagare

• Ha långa avtalstider men med avstämningspunkter - vi brukar använda oss av 3+3+3 år, dvs händer inget konstigt så förlänger man avtalet med tre år två gånger

• Använd digitala upphandlingar - genom digitala upphandlingar går det inte att skicka in ett felaktigt underlag

• Kräv inte per automatik kollektivavtal (vilket konkurrensverket även säger att man inte får) - ensamföretagare har inte kollektivavtal och kan därför inte lämna anbud

• Kräv en rimlig/skälig ersättning - billigt blir inte alltid bättre

• Gör omvärldsspaning - SKL brukar kunna bidra med goda exempel och juridisk expertis

• Rigga en organisation för uppföljning - följer man inte de mervärden som man lovat i en kvalitetsupphandling är det meningslöst att göra en kvalitetsupphandling.

• Till sist var kreativa, modiga och ifrågasätt

Hälsorobotik

    Robotsälen Harry som finns i forskningslägenheten på Ängen i Örebro

Hälsorobotik är en känslig fråga. Varje gång jag uttalar att robotik eller teknikutveckling kommer att påverka framtidens vård och omsorg blir jag nerringd av personer som i upprörd stämma vill förklara att man inte alls vill bli omhändertagen av en robot.

Nu är jag väldigt tydlig i att robotik eller teknik inte skall eller får ersätta mänsklig närvaro. Den kan dock komplettera, förenklar, effektivisera och möjliggöra för människor att leva ett självständigt liv. Framtiden har inte råd att inte ta tillvara den teknik som möjliggörs.

Den reaktion som hälsorobotik frambringar måste i såfall handla om en rädsla för att mänskliga möten skall försvinna. Det kan jag garantera att den inte kommer att göra. Dessutom tror jag att reaktionerna delvis är en generationsfråga. Föräldrar och barn som levt i en värld där tekniken utvecklas snabbare än förståelsen för funktionerna kommer att ha en större acceptans för teknikinslag i vardagen.

Jag har full förståelse för att man inte vill bli matad av en robot. På samma sätt har jag förståelse för människor som hellre vill kunna bestämma själv när de skall äta och ser robotarmen som sin förlängda funktion.


Hälsorobotik måste vara frivillig men den måste även bli tillgänglig för dem som känner sig bekväma med denna form av teknikutveckling. Successivt kommer samhället därmed att anpassa sig efter framtidens möjligheter.