Barnahus i Örebro

Idag invigde jag Örebro läns första barnahus tillsammans med landstinget, polisen och åklagarmyndigheten. Ett arbete som jag har varit med och drivit på i snart två år. Äntligen kom det till skott.

Det började 2007 då framförallt jag och Kalle Wallin som nu är länspolismästare började driva arbetet mot att starta ett Barnahus. Jag har under processens gång fått kritik för att man tycker att jag har gått för fort fram. Kanske har jag gjort det men isåfall endast för att jag tycker frågan är viktig. Jag förundras ibland över hur tidsramarna inom offentlig verksamhet är så olik andra delar av samhället. Två år är ganska snabbt! Iallafall när det gäller att få ihop 12 kommuner, ett landsting, en polismyndighet och en åklagarmyndighet. Att förankra, bygga upp och finansiera tar tid. Två år i ett privat företag är väldigt lång tid.

Vad är då Barnahus? Någon frågade idag var lägenheterna var som barnen skulle bo i. Nja, svarade jag och började från början. När man misstänker att ett barn har utsatts för brott inleds ofta parallella utredningar, dels en förundersökning som leds av åklagare och utförs av
polisen, dels en utredning av barnets behov av skydd och stöd som genomförs av socialtjänsten. Ibland kräver den straffrättsliga utredningen en rättsmedicinsk undersökning och barnet kan dessutom behöva komma i kontakt med sjukvården för undersökning och behandling.

Om inte samordningen fungerar väl och de professionella inte har barnets bästa för ögonen kan myndigheternas hantering öka belastningen på barnet när det redan är i en mycket utsatt situation. Barnahus är ett sätt att förbättra samordningen, kunskapen och kvalitén i de processer som rör barn som blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp.

Istället för att barnet får åka till polisen, till socialtjänsten, till sjukhuset och till åklagaren åker idag barnet till Barnahus. Hit kommer myndigheterna för att träffa barnet. Mydigheterna får även samma bild över händelseförloppet eftersom de kan tillsammans lyssna på förhöret av barnet. Det gör att t.ex. socialtjänsten kan göra ett omedelbart omhändertagande direkt vid förhör. Det innebär även att utredningarna får en bättre kvalité.

På detta sätt kan vi förhoppningsvis minska de framtida men barnen kommer att få och som kommer att påverka dem i resten av deras liv. Vissa dagar känner man att det som hänt under dagen gjort skillnad. Idag var en sådan dag.

Politisk tv-reklam

Ett antal partier har valt att börja göra tv-reklam inför Europaparlamentsvalet. Jag förhåller mig väldigt skeptisk.

Efter att ha följt valet i USA och den oändliga skara politisk tv-reklam som man utsatt tv-tittarna för kan man inte vara annat än skeptisk. Budskapen var flyktiga och inte sällan rent kränkande gentemot motståndaren. Tv-reklam bygger på ett snärtigt budskap. Jag menar att politisk propaganda redan idag är rent för ytlig och det skulle inte bli bättre med en bredare satsning på politisk tv-reklam.

Börjar de politiska partierna pumpa ut sitt budskap i tv-rutan kommer även lobbyorganisationer att följa med. Är detta bra för demokratin? Starka lobbygrupper kommer tveklöst att få större inflytande.

Dessutom är det fruktansvärt dyrt. Genom att politiska partier skall börja tävla i antalet reklaminslag under de bästa sänindgstiderna kommer kampanjbudgetarna för partierna att öka väsentligt. Jag tror inte att det kommer att gagna väljarna eller för den delen skattebetalarna.

Som sagt jag förhåller mig ytterst skeptisk.

Pessimistkonsulten Björn Sundin (s)

Idag debatterade jag valfrihet mot Björn Sundin (S) i sveriges radio. Jag var för, han var mot. Bakgrunden är att majoriteten i Örebro kommun är påväg att införa eget val för servicetjänsterna inom kommunens äldreomsorg. Med andra ord skall alla över 75 år få välja vilka servicetjänster de vill ha utfört och av vem.

Björn menade att systemet var otroligt krångligt utan att kunna precisera det mer än så. Vad är det som är så krångligt? Människa över 75 år väljer ett företag. Låter det krångligt? Kommunen kommer till och med att inrätta ett servicetorg där man kan vända sig om man har frågor eller synpunkter. Kommunen kommer även att presentera en katalog över företag som är godkända och en presentation av dessa. Mycket enkelt!

Dessutom i den pessimistiska anda som ramlat över socialdemokraterna i Örebro på sista tiden så skulle systemet vara väldigt dyrt. Det skulle rent av vara ofinasierat. Tittar man på de kommuner som redan infört liknande system så menar dessa att det blir billigare. Enligt dessa kommuner ökade inte kostnaderna efter införandet. Jag träffade idag socialchefen i Umeå, som även de har haft ett liknande system under ett antal år, och frågade honom om det blivit dyrare. Aboslut inte var hans svar.

Dessutom hävdade karln (Björn Sundin (s)) att det var företagen som kommer att välja kunderna! Hur då?? Kunden (eller brukaren om man skall prata byråkratsvenska) väljer naturligtvis det företag som de tycker passar deras behov. Är man inte nöjd kan man välja ett nytt. Vill man inte välja så behöver man inte utan det finns ett så kallat "ickevalssystem". Dessutom får inte företagen enligt de avtal vi skriver med dem avvisa en kund. Hela tanken bakom reformen är att det är den enskilda individen som skall få makten. Det som kan beslutas vid köksbordet skall även beslutas där. Det behövs inga klåfingriga byråkrater, socialdemokrater eller dylikt för dessa beslut.

Göran Perssons memoarer

Har ägnat påskhelgen åt att läsa Göran Perssons memoarer. En ganska intressant läsning inte minst eftersom den är så nära i tid.

Det mest slående är att boken är helt i avsaknad av självkritik. Någonstans känner jag att det är ganska osunt att inte vara självkritisk. Även om man tycker att man har gjort ett gott arbete och lyckats med det man har sagt att man skall lyckas med måste man gå och reta sig på saker som gick snett. Detta hade jag tyckt vara intressant att läsa om. Istället var det mycket medias fel eller oppositionens fel eller andra ministrars fel eller tjänstemän som hade gjort fel. Dessutom andades boken att man tyckte att medborgna inte förstod. Detta tror jag är en helt livsfarlig utgångspunkt för en politiker.

Det var dock intressant att läsa hur man resonerade vid införandet av diverse reformer eller möten. Det som slog mig är att det inte verkar vara så stor skillnad på global eller lokal politik eller möten mellan regeringschefer kontra möten mellan lokalpolitiker. Besluten tas på ungefär samma grunder. Jag undrar om man skall bli rädd eller glad över denna slutsats.

70 miljoner till Örebro kommun?

Då var det äntligen officiellt. Regeringen ger 7 miljarder mer till kommunerna 2010. Detta tillskott kommer att göra skillnad. Det kommer inte att radera alla besparingar men de kommer definitivt att göra skillnad. Det är god välfärdspolitik från regeringen.

Pengarna från regeringen kommer om jag i mitt huvud räknat rätt (7 milj * 70% /9 253 675 * 132 000) (dvs pengarna * 70% eftersom kommunerna får 70% och landstingen 30% / antalet invånare i Sverige * antalet invånare i Örebro kommun) att bli 70 miljoner kronor för Örebro kommun. Detta är mycket pengar! Frågan är hur pessimistiska framtida prognoser kommer att se ut och hur mycket dessa kommer att äta upp tillskottet. Kanske låter jag dyster men alla tecken visar på att lågkonjunkturen inte har nått sin botten.

Frågan är nu vad stoppblocket (dvs s+v) i kommunen kommer att gnälla över. Deras största besparing i kommunen har tills nu varit att skriva ett tiggarbrev till regeringen, detta är nu överspelat. Frågan är vad man nu skall gnälla över. Inte kommer det några hyllningar till regeringen det kan vi vara säkra över.

Jag är dock glad att regeringen har sett de problem som kommuner och landsting har ställts inför och därefter agerat. Svensk välfärd bygger på kommuner och landsting. Så har vi byggt upp Sverige och så bör det förbli.

Visst tar man en liten suck och känner att det lättar lite från de bördor som legat på kommunen. Vi får dock inte tro att dessa pengar kommer att lösa alla våra problem. Vi har svåra år att gå tillmötes och vi skall klara dem genom en stabil och ansvarsfull ekonomisk politik.

Jobbpunkt väst

Imorgon fredag skall jag och Sofia Larsen, riksdagsledamot för centerpartiet, besöka jobbpunkt väst i Örebro. Jobbpunkt väst ligger i Vivalla och är ett lokalt jobbcentrum för arbetsgivare och arbetssökande i de västra stadsdelarna av Örebro.

Tanken är att skapa kontakt mellan arbetsgivare och arbetssökande lokalt på väster. Här kan människor boende hos Öbo på väster få individuell matchning och coachning, föreläsningar och workshops kopplade till arbetslivet, information i arbetsmarknads- och samhällsfrågo, arbetsplatsbesök, IT-kunskap, Träning och friskvård, Personprofilanalys (PPA).

Jag tror närhet och lokal förankring kommer visa sig vara en framgångsfaktor i arbetet med att minska arbetslösheten.