Göran Perssons memoarer

Har ägnat påskhelgen åt att läsa Göran Perssons memoarer. En ganska intressant läsning inte minst eftersom den är så nära i tid.

Det mest slående är att boken är helt i avsaknad av självkritik. Någonstans känner jag att det är ganska osunt att inte vara självkritisk. Även om man tycker att man har gjort ett gott arbete och lyckats med det man har sagt att man skall lyckas med måste man gå och reta sig på saker som gick snett. Detta hade jag tyckt vara intressant att läsa om. Istället var det mycket medias fel eller oppositionens fel eller andra ministrars fel eller tjänstemän som hade gjort fel. Dessutom andades boken att man tyckte att medborgna inte förstod. Detta tror jag är en helt livsfarlig utgångspunkt för en politiker.

Det var dock intressant att läsa hur man resonerade vid införandet av diverse reformer eller möten. Det som slog mig är att det inte verkar vara så stor skillnad på global eller lokal politik eller möten mellan regeringschefer kontra möten mellan lokalpolitiker. Besluten tas på ungefär samma grunder. Jag undrar om man skall bli rädd eller glad över denna slutsats.