Social ekonomi

Jag hade för någon vecka sedan en artikel inne i Na som jag glömt ladda upp. Här kommer den.


Vi lever i en tid då arbetslösheten ökar, då fler kommer att bli utförsäkrade och många befinner sig i ett vakuum där man behöver stöttning för att klara den reguljära arbetsmarkanden. En sådan tid borde vara den sociala ekonomins tidsålder.

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatorisk fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

Nyligen tecknade Örebro kommun avtal med EVA-kooperativet. Kooperativet är en ideell förening med syfte att hjälpa personer långt ifrån arbetsmarknaden till arbete & meningsfull sysselsättning. Kommunen har även tecknat avtal med Villa vägen ut Susanne som är ett socialt företag som bland annat har som mål att skapa arbete för människor som står utanför arbetsmarknaden. Sedan tidigare har kommunen avtal med miljövårdscentrum, frälsningsarmén, KRIS och många fler.

Jag tror dock att samhället såväl kommuner som landsting och stat kan göra så mycket mer för att stödja den sociala ekonomin. Jag tror att det handlar om ett systemskifte. Det handlar om att se annorlunda på människors behov, kompetens och möjligheter.

Jag menar nämligen att det är genom ökad egenmakt som människor växer. Det är genom att ge människor ansvar som du bygger upp människors självkänsla. Utan att du har en känsla av att bli behövd går du ner dig. Det är just det som varit problemet med den socialdemokratiska bidragsmodellen.

Genom att endast ge ett mindre bidrag för att människor skall klara sin försörjning utan att rehabiliteras tillbaka till arbetsmarknaden har socialdemokraterna passiviserat stora delar av befolkningen. På så sätt skapas ensamhet och en känsla av obehövdhet. Det är vad etablissemanget kallar utanförskap.

Den sociala ekonomin genom t.ex. arbetskooperativ tror jag är en bättre modell. Genom den sociala ekonomin får människor en gemenskap och möjligheten att få ta ansvar efter sin egen förmåga. Här har man mycket bättre förutsättningar för att i sin egen takt komma tillbaka till ordinarie arbetsmarknad. Man är omgärdad av människor som har förståelse för vad man har gått och går igenom. Man kan anpassa arbetsdagen efter den arbetsförmåga personen besitter.

När jag pratar om social ekonomi får jag inte några direkta mothugg. Jag får inte heller några konkreta förslag. Jag har under lång tid frågat verksamheter inom Örebro kommun om de tror att det finns några andra som skulle kunna göra deras jobb annorlunda och kanske till och med bättre. Helt förståligt får jag inte för många konkreta förslag eftersom man själv är en del av den befintliga verksamheten. Min förhoppning är att vi skall kunna vända fokus. Min ambition är att utfärda en utmaningsrätt för den sociala ekonomin inom social välfärd. På så sätt vänder vi på kuttingen. De arbetskooperativ, föreningar, sociala företag m.fl. som anser att de kan göra arbetet bättre skall vara välkomnade att utmana kommunens sociala verksamheter. Vi säger inte till den sociala ekonomin vad de kan göra bättre utan de säger till oss.

Det handlar om ett systemskifte. Det handlar om människor. Det handlar om värderingar.

Barnahus i Örebro

Idag invigde jag Örebro läns första barnahus tillsammans med landstinget, polisen och åklagarmyndigheten. Ett arbete som jag har varit med och drivit på i snart två år. Äntligen kom det till skott.

Det började 2007 då framförallt jag och Kalle Wallin som nu är länspolismästare började driva arbetet mot att starta ett Barnahus. Jag har under processens gång fått kritik för att man tycker att jag har gått för fort fram. Kanske har jag gjort det men isåfall endast för att jag tycker frågan är viktig. Jag förundras ibland över hur tidsramarna inom offentlig verksamhet är så olik andra delar av samhället. Två år är ganska snabbt! Iallafall när det gäller att få ihop 12 kommuner, ett landsting, en polismyndighet och en åklagarmyndighet. Att förankra, bygga upp och finansiera tar tid. Två år i ett privat företag är väldigt lång tid.

Vad är då Barnahus? Någon frågade idag var lägenheterna var som barnen skulle bo i. Nja, svarade jag och började från början. När man misstänker att ett barn har utsatts för brott inleds ofta parallella utredningar, dels en förundersökning som leds av åklagare och utförs av
polisen, dels en utredning av barnets behov av skydd och stöd som genomförs av socialtjänsten. Ibland kräver den straffrättsliga utredningen en rättsmedicinsk undersökning och barnet kan dessutom behöva komma i kontakt med sjukvården för undersökning och behandling.

Om inte samordningen fungerar väl och de professionella inte har barnets bästa för ögonen kan myndigheternas hantering öka belastningen på barnet när det redan är i en mycket utsatt situation. Barnahus är ett sätt att förbättra samordningen, kunskapen och kvalitén i de processer som rör barn som blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp.

Istället för att barnet får åka till polisen, till socialtjänsten, till sjukhuset och till åklagaren åker idag barnet till Barnahus. Hit kommer myndigheterna för att träffa barnet. Mydigheterna får även samma bild över händelseförloppet eftersom de kan tillsammans lyssna på förhöret av barnet. Det gör att t.ex. socialtjänsten kan göra ett omedelbart omhändertagande direkt vid förhör. Det innebär även att utredningarna får en bättre kvalité.

På detta sätt kan vi förhoppningsvis minska de framtida men barnen kommer att få och som kommer att påverka dem i resten av deras liv. Vissa dagar känner man att det som hänt under dagen gjort skillnad. Idag var en sådan dag.

2008

2008 kommer att gå till historien som ett dåligt år. Visserligen kom det en finanskris, men denna kommer inte att slå med all sin kraft förrän 2009 och 2010. Det är lätt att glömma att 2008 var mer än de sista fyra månaderna.

Själv är jag nöjd över året som har gått. Majoriteten i Örebro kommun har som jag ser det överträffat alla förväntningar. Vi har tagit tag i många av de problem som har blivit åsidosatta i många år.

Under 2008 kom vår nya fältassistentsorganisation igång. Örebro kommun har inte haft någon uppsökande verksamhet inom socialtjänsten på många, många år. Resultatet av majoritetens satsning kommer vi att se om några år. Det förebyggande arbetet kom på dagordningen. Detta var ett vallöfte från mig och centerpartiet 2006. Vi kallar satsningen ÖreFör (Örebro förebyggande råd). Rådet skall genom socialtjänsten, skolan, fritidsgårdarna och polisen samordna och utveckla det förebyggande arbetet.

Inom äldreomsorgen tog vi ett mycket viktigt beslut om ökat inflytande för våra äldre under 2008. Beslutet innebär att alla över 75 år i Örebro kommun skall ha rätt till 8 timmars servicetjänster utan biståndsbeslut per månad. De har rätt att välja det företag, eller kommunen, som de tycker bäst tillgodoser deras behov. Vi kommer att starta ett servicetorg (äldrelots) som skall hjälpa våra äldre och deras anhöriga genom systemet. Dessutom skall vi arbeta med att skapa rambeslut för biståndsbesluten, dvs att man själv i större utsträckning skall välja vad man skall ha hjälp med.

Vi har även tagit beslut om som kommer att innebära bättre service för de som vill ta samhällsuppdrag som t.ex. god man eller kontaktperson. Vi genomförde även frivilliggalan i december 2008 som var en manifestation för våra frivilliga krafter i kommunen.

Detta är bara några saker som hände 2008 i Örebro kommun, och det var bara inom ett område, social välfärd. Tänk då hur mycket mer som gjordes i kommunen förutom detta. Jag skulle vilja säga att 2008 var ett fantastiskt år för Örebro. 2009 kommer att bli ännu bättre!