Den nya tidens president

Jag och Joe Trippi


Som jag utryckt tidigare tror jag utan tvekan att Obama blir USA:s nästa president. Han kommer då bli den första presidenten vars mandat bygger på tillämpningen av 2000-talets kommunikationsverktyg.

Frågan är hur han som president kommer att fortsätta tillämpningen av denna teknologi. Det är en sak i en valrörelse driva en kampanj genom Internet, sms etc det är en helt annan att kommunicera som president. Frågan är om Obama när han intagit vita huset kommer att fortsätta bedriva sin politik genom den breda folkrörelse som uppkommit under hans kandidatur. Kommer vi att se förankring av de politiska reformerna i ett bredare spektra än tidigare? Förmodligen!

Det kommer att bli väldigt intressant att se whitehous.com förändras (är idag en porrsajt), eller för den delen barackobama.com. Kennedy tog oss till månen var kommer Obama att ta mänskligheten i den teknologiska eran? Om Kennedy i sitt tal sa ”we choose to go to the moon” kommer Obama dra till med ”we choose to go to cyberspace”? Vad kommer detta att innebära för samhällsutvecklingen? Det är intressanta tider vi går till mötes.

Mycket undersökningar blir det

Obama har i alla undersökningar som görs i USA ett mycket stort försprång. Nästan för bra för att vara sant. Naturligtvis är det endast oppinionsundersökningar men det talar fortfarande sitt tydliga språk.

Jag satt idag och lyssnade på en av kanske världens mest erfarna kampanjledare Joe Trippi. Bilden som formar sig kring Obamas kampanj är ganska fantastisk. 3,2 miljoner människor har gett över 700 miljoner dollar till hans kampanj. Det är hela Örebros omsättning på ett år. Bara det är fantastiskt. Men inte nog med detta genom endast ett knapptryck kan Obama lägret sända ut information till över 3 miljoner människor. Fundera på möjligheterna.

Trippi förväntade sig att Mcain skulle under den sista veckan hämta in en del av Obamas försprång. Jag tror han har rätt. Frågan är då vad diverse analytiker börjar spekulera i. Faktum kvarstår Obama har ett historiskt försprång i oppinionsundersökningarna. Ett försprång som inte ens JFK kan mäta sig i. Även om Mcain skulle ta in 3-4 % skulle segern vara förbluffande stark för Obama.

En annan faktor som Obama är beroende av är ett högt valdeltagande. Även här menade Trippi att vi kunde förvänta oss storverk. Antalet registrerade väljare är rekordhögt. Vilket naturligtvis tyder på ett högt valdeltagande. Dessutom är Obama hysterin högst påtaglig här i USA även om vi endast har besökt "Obama vänliga" stater.

Jag förväntar mig storverk och väntar in en seger där vinnaren sitter på ett starkt mandat. Vinnaren kommer utan tvekan heta MR BARACK OBAMA!

USA del2

Har nu förflyttat mig till Washington DC. Måste genast påpeka att jag är som många andra helt förälskad i New York. Egentligen ännu mer när jag har sett Washington.

Har idag träffat Howard Park som är Comminication Director för DCFOROBAMA, en gräsrotsorganisation som inte är kopplat till det demokratiska partiet utan enbart för Obama. Han var ett gott exempel för den amerikanska gästfriheten. I ett antal timmar satt jag i hans hem och diskuterade kampanjer, politik och USA.

Imorgon skall vi träffa Joe Trippi och Simon Rosenberg. Trippi har jobbat för inte mindre än sex presidentkandidater, bland annat som kampanjledare för Howard Dean och för John Edwards. Rosenberg är expert på politiska kampanjer genom nya teknologier.

I dagens Washington post gick det att läsa att över 5o miljoner amerikaner har blivit kontaktade av politiska kampanjarbetare genom mail, sms eller telefon. Howard Park visade hur systematiskt man arbetade med maillistor, inte bara från detta valet utan sparade maillistor från 2000 och 2004. Här har politiska organisationer i Sverige mycket att lära.

Valet i USA blir mer och mer fokuserade på "battleground states", dvs avgörade stater, som t.ex. Virginia, Ohio, Florida och Pennsylvania. Vi kommer därför förmodligen att åka vidare till Philadelfia för att komma närmare de avgörande arbetet.

Det som just nu fashionerar mig mest är hur politiserat samhället här är. I var och varannan trädgård, fönster eller bil skyltar man med sin politiska åskådning. Det är inget man hymlar med vilket är befriande. Även på den spansktalande baren som jag satt och läste tidningen på hördes mellan varven Obama, MCain och Palins namn. I vilken svensk bar hör vi dessa samtal? I vilken svensk trädgård finns de politisk skyltarna? Var finns politiken i Sverige?

USA Del1

Har nu tillbringat min första dag i USA. Jag och min goda vän Mussie Ephrem är här för att följa det amerikanska presidentvalet.

Resan börjar i New York. Första dagen har varit full av intryck. Det första som slår en är att myten om att allt skall vara stort är fullständigt sann. Stora bilar, stora hus, stora mobiltelefoner, stora ambulanser stora människor osv.

Det andra som slår en är den falska tryggheten. Den börjar i Stockholm. Med diverse blanketter skall vi intyga att vi inte är terrorister, kommunister eller något annat som slutar på ist. När vi landar i Reykavik fortsätter blankettismen. Ännu en blankett samt samma blankett som i stockholm eftersom vi fyllt i ett fält fel. Äntligen landar vi i New York bara för att stå i en timmes kö till tullen. Fingeravtryck ett bestämt ögonkast samt en bild senare får vi gå vidare enbart för att hamna i en ny kontroll. Flickan före mig i kön hotades att skickas tillbaka till Reykavik eftersom hon glömt adressen till hotellet som skulle bo på och skulle då inte få komma in i USA. Ännu ett bestämt ögonkast och så var vi inne. Blanketterna då? Ja dessa fick inte så mycket som ett bestämt ögonkast. Skapar de trygghet? Nej inte mycket. Möjligtvis blev fler mer påminda om vilken osäker värld vi lever i och blev mer otrygga. Kanske något att tänka på nästa gång vi vill sätta upp kameror i skolorna, vem vet kanske blir otryggheten större.

Sist men inte minst så slogs jag av en massa fantastiska människor. Utanför City Hall haffade jag en parlamentariker och frågade om han inte kunde visa oss hur demokratin fugerar i New York. En glad Eric Stewensen skall imorgon visa oss New Yorks kommunfullmäktige. Kurriosa är att vårt samtal slutade med We don´t have democracy here Bloomberg and money rules.

I'll be back!

Barnahus

Igår tog Örebro kommun beslut om att inrätta ett barnahus. Barnahus är en verksamhet som utifrån ett barnperspektiv samverkar i en gemensam lokal vid misstanke om brott mot barn. Det innebär en samverkan mellan åklagare, polis, socialtjänst, rättsläkare/barnläkare och barnpsykiatri (BUP).

Ännu ett av mina hjärtefrågor börjar ta sin form. Under en längre tid har vi varit ett antal som har kämpat för att få till stånd ett barnahus. Nu har kommunen äntligen tagit beslut. Vi väntar nu på att övriga kommuner i länet samt landsting och polis skall ta beslut. Förhoppningsvis kan vi köra igång i månadsskiftet jan/feb.

Det är kul när vi tillsammans i enlighet kan genomföra en förändring som kommer att ge effekt i många människors liv. Samhället är idag bedrövliga på att möta de kriser som ett barn kommer i. Genom barnahus kommer vi nu att i Örebro län ha mycket bättre möjligheter att möta dessa kriser och hjälpa barn och ungdomar som befinner sig i en väldigt traumatisk situation.

Ingen kameraövervakning i skolorna

Med anledning av TV-inslaget angående kameraövervakning i Svt:s Tvärsnytt den 6 oktober vill jag göra ett förtydligande.

I reportaget kan man få uppfattningen att Örebro kommun skall införa kameraövervakning på två skolor. Min bedömning är att det inte finns en majoritet i kommunstyrelsen för detta förslag.

Centerpartiet är ett parti som värnar den personliga integriteten. Varje enskild kamera kan möjligtvis bidra till att minska brottsligheten på det specifika stället men varje nytt tillfälle kommer att bidra till en samhällsutveckling där kameror och övervakning blir en del av vardagen. Det handlar inte om en eller två kameror på några specefika skolor. Den som tror det lever i villfarelse. Jag kommer därför inte att kunna rösta för ett sådant förslag när eller om det når kommunstyrelsen.

För ett antal år sedan hade Örebro kommun problem med klotter. Den dåvarande diskussionen liknar dagens diskussion om skadegörelse. Kommunen valde alternativa lösningar till kameraövervakning. Med facit i hand måste man säga att detta var en lyckad strategi.

Länder som Storbritannien och USA har systematiskt infört kameraövervakning i samhället. Kan man men fog säga att tryggheten har ökat i dessa länder? Nej naturligtvis inte, tvärtom. För mig blir otryggheten ännu tydligare när jag ser övervakningskameror. Vi kan inte övervaka till oss trygghet. Det är en omöjlighet. Det finns inget land i världen där en sådan strategi har lyckats. Varför skulle det lyckas hos oss?

Om vi accepterar kameraövervakning över våra skolor idag vad accepterar vi då imorgon? Vad händer om ytterliga några år när det kommer krav på att sätta upp ytterligare kameror på t.ex. vår busskurer som även de blir vandaliserade? Den personliga integriteten naggas sakta men säkert i kanten. Därför kan jag inte ställa upp på mer av övervakning och mindre av integritet.

För att förhindra vandaliseringen måste man jobba med orsaken inte symptomen. Stenen kastas inte på grund av att det finns för få kameror utan på grund av en snedvriden inställning. Kameror fångar säkert brottslingar men insatsen måste sättas in innan stenen kastas i rutan. Kommunens insats måste vara att arbeta med grundproblemet, d.v.s. varför kastar man stenen från första början.

retorik eller politik?

Efter sista tidens utfall från oppositionen i Örebro måste jag fråga mig om politik endast är retorik för socialdemokraterna. För mig handlar faktiskt politik om att vilja något inte endast smutskasta andra med retoriska lögner.

Låt mig ta ett exempel. På fullmäktige står Björn Sundin (s) och häver ur sig att majoriteten är sluten och ovillig att hitta breda politiska lösningar. Som exempel tog han taxan inom vård och omsorg.

FAKTA

1. Den 3 mars bjöd jag in oppositionen för att diskutera kommande förslag kring brukarinflytande och taxa för vård och omsorg. Det vill säga ungefär 7 månader innan beslut i fullmäktige.
2. Den 20 mars hade vi presidie där jag särskilt bjöd in Björn Sundin för att diskutera taxan för vård och omsorg. Jag sa uttryckligen vid detta tillfälle att jag var ville ha en öppen diskution om taxan och att jag ville ha en bred överenskommelse.
3. Vid flertalet tillfälle efter dessa möten bad jag Carina Dahl (oppositionsledare för s) att återkomma och återkoppla för att vi skulle kunna göra förändringar i förslaget, men fick ingen respons. Den enda respons jag fick var av Murad Artin (v) som ville göra några förändringar vilket jag och majoriteten gick med på.
4. Inte förrän på nämndmötet yttrade sig Björn Sundin och hade synpunkter, detta ca. två månader efter presidieträffen.

Meningen med detta inlägg är inte att hoppa på enskilda politiker utan genom ett övertydligt exempel visa hur socialdemokraterna systematiskt använder begrepp som sluten och högerkartell endast i syfte att smutskasta och sätta nidbilden av "fienden". Allt handlar om retorik. Säger man att majoriteten är sluten och ovillig till kompromisser tillräckligt många gånger tror man snart sig själv.

Istället för att fundera på vilken bild ni vill sätta av mostståndaren bör ni istället fundera vilken bild ni vill sätta av er själva. I dagsläget är bilden endast gnällig och okonstrukiv. Fundera på varför ni engagerade er. Var det för att få praktisera retorik eller för att förändra världen? Jag vet varför jag engagerar mig och inte sjutton är det för att vara retoriker.

Fler i jobb

Lite intressant statestik från Peter. Bilden visar sysselsättningen i Örebro mellan 2006- 2008. Statestiken visar tydligt på den possitiva utvecklingen som skett med den borgliga regeringen. Men å andra sidan lyssnar man på socialdemokrater och vänsterpartister så spelar regeringens politik ingen roll, ja om nu inte de hade haft makten det vill säga.

chokladmannen

Var ikväll inbjuden att tala till ca. 1000 sjuksköterskor. Detta är naturligtvis väldigt trevligt. Kvällen avlöpte och jag hade många trevliga samtal runt bordet. Då hände det. Chokladmannen klev upp på scenen. Mannen hävdade bestämt att han var vice ordförande i chokladakademin. Detta må vara hänt, men är detta berättigande till att uppta över en timme av våran konversationstid till att i monolog prata om choklad?

När sedan publiken tröttnade och började konversera istället torde detta vara signalen att sluta prata choklad och istället be oss äta upp den. Nix pix istället klagar chokladmannen på att det låter från köket och ber dem stänga dörren. Efter denna rekordlånga timme sätter vi i oss några mystiska små chokladkakor som han bestämt hävdade var såväl dyrare som godare än marabou. Ack så fel denna chokladakademiker kunde ha.

Visst jag fick lära mig mycket om choklad men fick även en stulen timme i behållning.

Att få välja kan det vara så fel?

Igår tog vi i fullmäktige ett stort kliv frammåt för valfriheten i Örebro. Äldre skall äntligen få bättre möjligheter att få välja insatser. Det låter som detta är en självklarhet men så är inte fallet.

Beslutet går ut på 4 stora reformer (läs tidigare inlägg). Ett av besluten är att alla människor över 75 år skall få 8 timmar service utan biståndsbedömning. I dessa åtta timmar skall man även få välja utförare.

Detta reserverade sig oppositionen mot. De menade att, ett att man skulle starta tidigare och två att äldre inte alls skulle få välja utförare för tänk om det skulle generera vinster till småföretagare. Dessa synpunkter är anmärkningsvärda dels eftersom socialdemokraterna inte lyckades förbättra inflytandet för våra äldre på 12 år men tycker att det går 4 månader för långsamt för oss (de ville starta i januari och i maj) och dels för att det kommer att bli billigare och inte dyrare när man kan välja utförare. Det är också värt att notera att man inte tycker att äldre människor skall få välja själva. Jag skall också säga att vårt beslut innebär ett ickevals alternativ, dvs vill man inte välja behöver man inte välja.

Det är sorgligt att se när politiker blir så pessimistiska och negativa som jag såg under gårdagen. Istället borde man se möjligheterna med valfriheten (vilket även vissa s-ledda kommuner har gjort).

Vad innebär valfriheten för:

• Den sociala ekonomin
• Personal kooperativ
• Servicenivån
• Näringslivsklimatet
• Nischning, bara för att man blir gammal betyder det inte att man blir mindre olika varandra
• Förutsättningarna för heltidstjänster

Listan skulle kunna göras mycket större men istället för att se visioner väljer s och v att enbart säga nej, nej, nej. Genom vårt beslut kommer de som vill välja få välja - hur kan detta vara fel?