En demokratisk utvecklingspotential

Är den demokratiska beslutsprocessen fulländad? Är vi nöjda med de rådande demokratiska forumen?

År 1862 utfärdades kommunalförordningar om kommunalstyrelse på landet och om kommunalstyrelse i stad. Denna kommunalförordning ligger till grund för dagens kommunallag som reglerar fullmäktiges existens.

I snart 150 år har vi haft ett demokratisystem som inte är så fruktansvärt olikt dagens sätt att forma demokratiska beslut. Visst vi har fått kvinnlig rösträtt, visst vi har fått en mer jämlik syn på demokratiska individer men själva formen och systemet för samtalet är praktiskt taget oförändrat.

Fullmäktige är det högsta beslutande organet i kommuner och landsting och den enda demokratiskt folkvalda församlingen. I teorin borde det vara här besluten tas. Så är det inte. Besluten är tagna långt innan i partierna, nämnderna och i kommunstyrelsen. Så vad har då fullmäktige för funktion. Är det bara ett organ för att formalisera besluten?

Under det gångna 150 åren har förutsättningarna för demokrati förändrats avsevärt. Vi har gått från jordbruksamhälle till industrisamhälle till service samhälle för att till slut landa i dagens upplevelsesamhälle. För guds skull vi har till och med åkt till månen.

I dagens samhälle finns det helt andra förutsättningar för demokrati än det fanns på kommunalförordnings tid. Utan tv skulle t.ex. den demokratiska förvandlingen i forna öststadsländer gått betydligt långsammare. Alternativen blir så mycket tydligare. Det är idag möjligt att se över gränserna. Se hur man löser problem och möjligheter på andra platser. Det är idag inte helt ovanligt att t.ex. USA tas upp som argument för och mot olika sakfrågor i kommuner och landsting. Är det då en helt omöjlig tanke att även forumen för demokratin bör förändras?

Men i kommun och landsting fortsätter vi med småbjäbbande form av demokratiutövning närmare bestämt fullmäktige. I flertalet timmar sitter deltagarna och försöker överbevisa varandra i frågor där utgången redan är bestämd i förväg inom partierna. Förvåningen blir inte större än när det finns nya ansikte på åhörarbänken. Är det en ny tjänsteman? Inte kan det väl vara, jo det måste vara en sån där, en sån där medborgare som har kommit för att lyssna. Allt detta för endast några hundratusentals kronor.

Vad vill jag då ha sagt med detta. Är det endast skrivet i frustration över ett och annat fullmäktige? Naturligtvis inte, fullmäktige kan vara väldigt kul för den politiska församlingen. Min poäng är om fullmäktige är lika kul eller i varje fall intressant för samhället i övrigt. Uppfattar människor fullmäktige som en demokratisk arena och ett sätt för även dem att vara delaktiga? För 50 år sedan var det säkert så. Idag är jag mer tveksam.

Besluten som tas i de demokratiskt valda församlingen påverkar givetvis alla invånarna. Problemet är att invånarna inte uppfattar sig vara delaktiga i besluten. Var detta ursprungstanken med dessa församlingar? Om nu omgivningen har förändrats bör vi då inte även utveckla ursprungstanken?

Demokrati är inte något som förblir utan något som måste utvecklas. Vi kan inte lugnt luta oss tillbaka och hoppas på att även om samhället förändras behöver inte demokratin göra det. Det krävs en diskussion om formerna av demokrati. När omvärlden förändras krävs det att även formerna för det politiska och demokratiska samtalet gör detsamma. Den senaste årtiondens utveckling av IT-verktyg, mediakultur och globalisering kan rimligtvis inte gå demokratin obemärkt förbi.

När ni kommit så här långt i min artikel kanske ni frågar er hur mitt facit ser ut och om jag egentligen har några egna lösningar. Jag måste då göra er besvikna. Jag ser det inte som min uppgift att göra några taffliga försök till lösning utan endast sätta bollen i rörelse. Vad jag vill med min artikel är att möjligen plantera ett frö till en diskussion.

Demokratiskt fattade beslut är livsnödvändigt för vår demokrati, men se det är även utveckling av densamma. Det är allt för lätt att fortsätta i samma former utan att fundera över utvecklingen, eller för att misstolka vad Albert Einstein menade när han skrev "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka".

Rasmus Persson

Varför monopol på sotning?

Idag tvingas fastighetsägaren anlita den av kommunen utsedda sotaren för sotning och den obligatoriska brandskyddskontrollen. Varför det? Vad finns det för realistiska argument i ett samhälle byggt på marknadsekonomi att inte tillåta konkurens för just sotare? Skulle kunderna få sämre service? Skulle det kanske rent av bli dyrare? Det säger sig själv att priserna blir därefter. Naturligtvis är det viktigt att upprätthålla ett gott brandskydd men kan detta bäst göras genom monopol av sotning? Skulle det inte till och med bli ett ökat brandskydd med fler utövare? Hur mycket jag än funderar hittar jag inget argument för ett monopol.

Monopol kan förekomma när det finns samhällig nytta i det. I risken för att reta upp en och annan moderat vill jag ta exemplen akutsjukvård och systembolaget. I båda dessa fall finns det en klar samhällig nytta i att behålla ett monopol. Det finns det inte i sotningsmonopolet. I jämförelse förefaller det ganska stolligt med ett monopol för sotning.

Sotningsutredningen föreslog för snart 5 år sedan att sotningsmonopolet skulle avskaffas. I fem år har regering naturligtvis vridit och vänt på frågan och fortfarande inte kommit fram till det givna svaret. Jag förstår om regeringen inte prioriterar frågan men inte är väl frågan så komplicerad, framförallt inte med en färdig utredning, att man inte skulle kunna klämma in frågan mellan en kräftskiva och en glöggfest. Om man nu prioriterat frågan i sådan grad att man begärt en utredning borde den även kunna komma till beslut. Jag upprepar fem år!
Hur jag än vrider på frågan återkommer jag till frågan varför just sotarna?

Rasmus Persson (c)