Jag hade förmånen att få följa valrörelsen på plats. Det stöd Obama har bland människor i USA är något enormt. Det fanns en känsla som följde mig hela valrörelsen som jag inte riktigt kunde beskriva. Idag när jag lyssnar på installationstalet skulle jag vilja beskriva den som stolthet. Jag älskar människor som tror på något och faktiskt följer det, oavsett. Obama är en sådan. Men för mig är händelsen något större än personen eller presidenten Obama. För visst är han en fantastisk person. En fantastisk talare och en politiker som utstrålar medkänsla, men han representerar något helt annat. Det skulle inte vara möjligt att välja en svart president i USA eller en president som utalat vill försonas med världen om det inte fanns människor som ville det. Människor som gav sitt förtroende och sin röst på budskapet. Det finns hopp i tider då man inte alltid är helt säker på det.
"America. In the face of our common dangers, in this winter of our hardship, let us remember these timeless words. With hope and virtue, let us brave once more the icy currents, and endure what storms may come. Let it be said by our children's children that when we were tested we refused to let this journey end, that we did not turn back nor did we falter; and with eyes fixed on the horizon and God's grace upon us, we carried forth that great gift of freedom and delivered it safely to future generations." (ur Obamas installationstal)
Inlägg
