Social ekonomi

Jag hade för någon vecka sedan en artikel inne i Na som jag glömt ladda upp. Här kommer den.


Vi lever i en tid då arbetslösheten ökar, då fler kommer att bli utförsäkrade och många befinner sig i ett vakuum där man behöver stöttning för att klara den reguljära arbetsmarkanden. En sådan tid borde vara den sociala ekonomins tidsålder.

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatorisk fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

Nyligen tecknade Örebro kommun avtal med EVA-kooperativet. Kooperativet är en ideell förening med syfte att hjälpa personer långt ifrån arbetsmarknaden till arbete & meningsfull sysselsättning. Kommunen har även tecknat avtal med Villa vägen ut Susanne som är ett socialt företag som bland annat har som mål att skapa arbete för människor som står utanför arbetsmarknaden. Sedan tidigare har kommunen avtal med miljövårdscentrum, frälsningsarmén, KRIS och många fler.

Jag tror dock att samhället såväl kommuner som landsting och stat kan göra så mycket mer för att stödja den sociala ekonomin. Jag tror att det handlar om ett systemskifte. Det handlar om att se annorlunda på människors behov, kompetens och möjligheter.

Jag menar nämligen att det är genom ökad egenmakt som människor växer. Det är genom att ge människor ansvar som du bygger upp människors självkänsla. Utan att du har en känsla av att bli behövd går du ner dig. Det är just det som varit problemet med den socialdemokratiska bidragsmodellen.

Genom att endast ge ett mindre bidrag för att människor skall klara sin försörjning utan att rehabiliteras tillbaka till arbetsmarknaden har socialdemokraterna passiviserat stora delar av befolkningen. På så sätt skapas ensamhet och en känsla av obehövdhet. Det är vad etablissemanget kallar utanförskap.

Den sociala ekonomin genom t.ex. arbetskooperativ tror jag är en bättre modell. Genom den sociala ekonomin får människor en gemenskap och möjligheten att få ta ansvar efter sin egen förmåga. Här har man mycket bättre förutsättningar för att i sin egen takt komma tillbaka till ordinarie arbetsmarknad. Man är omgärdad av människor som har förståelse för vad man har gått och går igenom. Man kan anpassa arbetsdagen efter den arbetsförmåga personen besitter.

När jag pratar om social ekonomi får jag inte några direkta mothugg. Jag får inte heller några konkreta förslag. Jag har under lång tid frågat verksamheter inom Örebro kommun om de tror att det finns några andra som skulle kunna göra deras jobb annorlunda och kanske till och med bättre. Helt förståligt får jag inte för många konkreta förslag eftersom man själv är en del av den befintliga verksamheten. Min förhoppning är att vi skall kunna vända fokus. Min ambition är att utfärda en utmaningsrätt för den sociala ekonomin inom social välfärd. På så sätt vänder vi på kuttingen. De arbetskooperativ, föreningar, sociala företag m.fl. som anser att de kan göra arbetet bättre skall vara välkomnade att utmana kommunens sociala verksamheter. Vi säger inte till den sociala ekonomin vad de kan göra bättre utan de säger till oss.

Det handlar om ett systemskifte. Det handlar om människor. Det handlar om värderingar.