Torgbråk

Jag har under den senaste veckan allvarligt funderat på vad sjutton som händer. I det så kallade torgbråket har såväl enskilda politiker som media tagit toner som är helt vansinniga. Är det verkligen så här vi vill framställa vår stad. Är det detta som är viktigt? I vilken annan svensk stad förutom Grönköping skulle detta kunna hända?

Ibland känns det som vi lever i en bubbla. Saker som inte skulle accepteras någon annanstans accepteras i det politiska landskapet. Bara för att man är politiker så kan såväl politiska motståndare som medborgare vara direkt oförskämda. Allvarliga beslut dras till sin spets tills diskussionen har blivit absurd. Helt plötsligt förvandlas "worst case scenario" till "likeliest scenario" (fritt översatt det troliga förloppet). Att sakfrågan försvann under tiden eller att skattepengar förslösades pågrund av att helt osannolika scenarie skulle motarbetas är det få som reagerar över.

I mitt tycke är de stora frågor som blivit massmediala som tex torgbråk, hemliga listor etc helt ovidkommande, meningslösa och direkt tramsiga. Skulle de varit verkliga hade jag också förstått det massmediala intresset, men det är de inte. Det lever bara i den ankdamm som vi ibland kallar det politiska spelet. Ett spel byggt på medvetna misstolkningar, strategier och direkta förtal.

Ibland blir jag så trött på det som vissa kallar politik. Politik för mig är det jag arbetar med varje dag. De samtal jag för med medborgare, politiker och tjänstemän som syftar till att utveckla samhället. Alla de möten jag sitter på, alla de mail jag svarar och alla de nätter som jag funderar på och maler de frågor och intryck som uppkommit under dagen. Det tragiska är att människor utanför bubblan ofta tror att politik är den debatt som har förts kring torgbokningarna. Skulle det vara så skulle politiker inte leva i samma värld som övriga. Bubblan skulle vara total. Därför är det tur att den verkliga politiken till 99,9 % ser annorlunda ut.