Förvaltare, Överförmyndaren och civila samhället

Hade idag dialogträff med Överförmyndaren. För det första kan man konstatera att det är en helt annan verksamhet idag än 2007 när jag hade mitt första dialogmöte med verksamheten. Dialogträff är ett forum som jag införde under mitt första år som ansvarigt kommunalråd. Vid dessa möten träffas presidierna i varje nämnd samt presidiet i programnämnden som är den nämnd som kommunstyrelsen har delegerat samordningsansvaret till (inte så krångligt som det verkar). Syftet med dessa mötet är dels att skapa samsyn mellan programnämnd och driftsnämnd men även att styra utvecklingen åt ett samlat håll. 

Vilket fall som helst så är det en annan överförmyndare jag möter idag. Under dialogträffarna 2007 fick jag de mest underliga svar till de mest elementära frågorna. Som t.ex. när jag frågade varför man inte hade presenterat en budget och fick svaret -jaha du vill ha bit papper! Explosion var nog ordet på min reaktion då. 

Överförmyndaren i Örebro fungerar idag såväl rättssäkert som utvecklingsorienterat. Mycket tack vare en bra kanslichef Ann-Catrine Svantes Olsson men även en engagerad nämnd. 

Ett utvecklingsområde är dock att hitta former för rekrytering av förvaltare till personer med komplexa psykiska diagnoser eller missbruk. Några kommuner har hittat former som är i gränslandet om inte utanför för vad lagen medger. Här har man bland annat anställt förvaltare vilket inte var lagstiftarens intention.  Dessa kallar man förvaltarenhet.

Jag tror det finns andra möjligheter. Jag tror att en samverkan med det civila samhället skulle kunna vara en lysande lösning. Det bygger naturligtvis på att de föreningar som skulle vara aktuella får bra förutsättningar från kommunen och att de är villiga att åta sig uppdraget. Låt oss se om det finns förutsättningar för detta i Örebro.