Var sjukvården bättre förr?

I dagliga diskussioner med folk om sjukvården får man lätt uppfattningen att det var bättre förr. Detta resonemang möter jag ofta inte bara inom landstingspolitiken utan även inom kommunpolitiken.

Besparingar, besparingar och besparingar det är vad man som politiker och som folk i allmänhet får höra av media och av olika partinlagor. Men stämmer verkligen det? Om man ser på tillgänglig statistik under 1990-2000 ökade i stället sjukvårdskostnaderna med nio procent, från 163 till 178 miljarder kronor (om man beaktar förändringar i uppgiftsuppdelning mellan landsting och kommun under perioden).

Detta visar egentligen bara vad man inom sjukvården redan vet, d.v.s. det är inte så att sjukvården blivit sämre utan tvärt om bättre och därför dyrare. Aldrig förr har vi haft så mycket sjukvård som vi har idag. Problemet är bara att alla sjukdomar skall behandlas med absolut rättvisa och helst innan diagnosen har skrivits ut från skrivaren.

Till att börja med krävs det prioriteringar. Dessa prioriteringar görs naturligtvis redan idag frågan är bara om de skall göras i ljuset så även allmänheten kan se dem. Dessa prioriteringar måste även stämma överens med politiska ambitioner och mål. Detta görs inte idag. Samtidigt som vi kräver prioriteringar kräver politiker från såväl höger som vänster en nationell vårdgaranti, d.v.s. att alla som har medicinskt motiverade diagnoser ska ha rätt till behandling inom tre månader från första undersökningstillfället. Hur skall detta gå ihop? Genom att garantera en patient, oavsett vilken diagnos denna har, behandling inom 3 månader likställer man diagnoserna. På så sätt prioriteras, i teorin, höftoperationer på lika vilkor som fotsvamp. Med andra ord politiken måste våga prioritera och inte enbart garantera.

Genom att prioritera i sjukvården kan samhällsekonomin öka. För att ta ett exempel. En höftoperation kostar lika mycket i januari som december, dvs. operationen blir inte billigare bara för att patienten måste vänta i ett antal månader. Däremot måste kanske patienten vara sjukskriven under väntetiden. Kan man då prioritera denna höftledsoperation tidigare spar samhället pengar i form av minskade sjukskrivningar.

Det andra problemet är utvecklingen. Den tekniska utvecklingen av sjukvården har exploderat i en helt fantastisk mängd olika behandlingsmetoder. Det som vi förr bara drömde om att kunna åtgärda är idag vardagsmat inom sjukvården. I och med att vi kan göra mer blir även kostnaden högre. Ett exempel är läkemedelskostnaderna som har mer än fördubblats under decenniet.
Naturligtvis har även utvecklingen bidragit till att många behandlingar blivit billigare, men när något blir billigare och enklare gör man också mer. Detta betyder att i många av dessa fall har totalkostnaden blivit dyrare.

Den gängse bilden av en sjukvård under nedrustning avspeglas alltså inte i totalkostnadsutvecklingen, utan förklaras av att behoven och förväntningarna ökat. Var då sjukvården bättre förr? Ja förmodligen fick man den tillgängliga vården fortare och förmodligen var även patienterna nöjdare, men var den bättre? Men all sannolikhet inte. En människa är alltid nöjdare med att inte få det man inte vet finns än att få vänta på det som hon vet är möjligt.
Rasmus Persson