Fildelning – möjlighet eller brott?

I morgon onsdag tar förmodligen riksdagen beslut om att förbjuda nedladdning av upphovsrättsligt material från Internet för privat bruk. Det är många saker som är absurda med denna lagförändring inte minst att beslutsfattarna förväntar sig att lagen inte kommer att efterlevas.

Justitieministern har uppenbarligen själv insett problemet med det egna lagförslaget. Han har förklarat att den nya lagen inte ska användas för att komma åt enskilda fildelare, utan för att komma till rätta med dem som tjänar pengar på piratkopiering och försäljning av upphovsrättsskyddat material. Kan vi verkligen ha lagar som våra beslutsfattare förväntar sig att vi inte skall följa och som är helt omöjlig för rättsväsendet att kontrollera? Vad får detta för konsekvenser för människors laglydighet? Problemet med lagstiftning som inte är verklighetsförankrade är att de inte efterföljs och riskerar att skapa en attityds förskjutning. Risken är att människors respekt för lag och ordning blir lägre även inom andra områden.

Centpartiet har begärt att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag som är anpassat efter den verklighet som upphovsrätten och medborgarna möter i dagens informationssamhälle. För visst är det ett synnerligen fantasilöst förslag.

Naturligtvis skall upphovsmän ha rätt till ersättning för sina verk. Även om jag inte är tillräckligt gammal för att ha upplevt diskussionen som fanns när bandspelaren och videon kom kan jag tänka mig hur det lät. Jag är övertygad om att liknande diskussioner om ersättning för upphovsrättsligt material fanns även då. Helt plötsligt gick det att spela in den musik som spelades på radion, eller filmen som var på tv:n. Du kunde dela med dig av den musik och den film du köpt till vänner och bekanta. Blev det förödande för musikindustrin? Tvärtom, idag är radio en av de största framgångsfaktorerna för hur många skivor artisterna säljer. Vad är då egentligen den stora skillnaden. Jag kan spela av en låt från radion på band jag kan till och med låna en skiva från en vän och kopiera den men jag får absolut inte ta hem den via Internet. Problemet kan inte vara själva nedladdningen utan ersättningen för materialet som någon tagit fram. Inom andra områden i samhället har vi löst detta problem genom bland annat stimpengar.

Det handlar om ett förhållningssätt. Skall vi som socialdemokraterna med flera betrakta fildelning som ett brott eller som jag och centerpartiet som ser fildelning som en möjlighet? Jag anser att det inte går att förhålla sig till verkligheten genom att betrakta den med gårdagens möjligheter.

Om vi kunde hitta vägar till ersättning när radion började spela musik bör vi enligt min mening även kunna hitta nya vägar när Internet började med detsamma. Det är att göra det lite för enkelt att enbart förbjuda nedladdningen.

Möjligheterna att ladda ner musik, filmer etc. är idag en verklighet. En verklighet som samhället måste lära sig att förhålla sig till. I morgon onsdag förhåller vi oss till denna verklighet genom att förtränga den. Jag tror inte att detta är hållbart i det lång loppet.

Rasmus Persson