Ängen

Socialdemokraterna i Örebro läns landsting gick idag ut med att den nya vårdcentralen i Ladugårdsängen inte blev av. En vårdcentral vars syfte var mer än bara en vårdcentral.

Den vision som Örebro kommun och landstinget kom överens om och har projketerat är meningen skulle vara ett samarbetsprojekt mellan myndigheterna. Tanken var att vi skulle skapa ett särskilt boende för äldre, familjecentral och gruppbostad i samma byggnad som vårdcentralen. Tanken var att detta skulle skapa förutsättningar för samarbeten över gränserna.

Socialdemokraternas agerande i frågan riskerar grusa planerna. I de samtal jag fört med Marie-Louise Forsberg Fransson (S) (under gårdagen) tog hon upp en oro över hur regeringens förväntade beslut om fritt vårdval skulle påverka planerna. Skulle Örebro läns landsting dra sig ur planerna att bygga vårdcentral i Ladugårdsängen kommer det att påverka Örebro kommuns planer. Det kommer att påverka byggplanera.

Jag tror att det krävs en smula politiskt mod för att kunna brygga över kommunens och landstingets verksamhetsområden. Jag hoppas socialdemokraterna i landstinget besitter detta mod, att Örebro kommuns majoritetspolitiker gör det vet jag. Jag hoppas verkligen att projektet ängen blir av, för Örebro dess invånares skull.

Så vill oppositionen lösa krisen

Ett brev till regeringen. Så löser vi lågkonjunkturens problem i Örebro. Ett brev till regeringen! Så slagkraftigt, så fantastiskt. Detta skulle enligt oppositionen i Örebro ge 200 miljoner kronor. Dåså då var sparbetingen klarade, så enkelt.

Är det någon som kan ta detta på allvar? Är regerinen helt oberörda av lågkonjunkturen? Finns det oändliga pengar på regeringsnivån? Naturligtvis inte.

I nya tidens teknik kanske det räcker att skicka ett mail till regeringen för att få mer pengar, vi får fråga oppositionen. Kanske sms-lån från regeringen är ett alternativ för kommunsverige? Förmodligen ett lika slagkraftigt förslag som oppositionens.

Tiggare i Örebro

Allan Armaghan, kommunfullmäktigeledamot (s) har ställt frågan vad kommunen gör åt tiggeriet i Örebro. Detta var vad jag svarade.

Att komma till rätta med “tiggeri” är i första hand en polisiär angelägenget. Detta framgår genom §12 gällande “insamling av pengar” i Örebro kommuns allmänna lokala ordningsföreskrifter.

Sker sådan insamling på icke tillåtna grunder är det polisens uppgift att avhysa den som utövar den icke tillåtna aktiviteten.

Tiggeriet har naturligtvis sociala aspekter. Här kan ett ansvar via socialtjänsten komma in . I dessa fall handlar det om socialjouren eller mottagninggsruppen på försörjnignsstöd. Det kan bli aktuellt att ge ekonomiskt bistånd om personen har sitt varaktiga uppehälle i Örebro.

Det bör understrykas att försörjningsstöd inte kan rapportera om något sådant fall. Inte heller kan härbärget ge uttryck för att “tiggare” skulle söka sig till deras verksamhet. I det senare fallet finns dock en regel om att personer som inte är skrivna i/har sin varaktiga vistelse i Örebro endast kan nyttja härbärget en natt per år. Alltså handlar det inte om personer som varaktigt har sitt uppehälle i Örebro.

Gruppen “tiggare” söker sig alltså inte till det stöd som socialtjänsten kan erbjuda.

Historiskt sett kan man misstänka att Örebro kommun haft besök av grupper som ägnat sig åt "organiserat tiggeri" för att sedan förflytta sig till andra städer.

I de fall det gäller underåriga "tiggare" finns uppsökande verksamhet genom socialjouren alternativt fältassistenterna. I de fall man upptäcker underåriga som tigger tas kontakt med denne för att avgöra om denne far illa samt för att göra en bedömning om eventuell biståndsinsats.

Torgtrams

Jag sitter nu på fullmäktige i Örebro där planenerna för förändring av stortorget och våghustorget debatteras (se denna länk för att se vår vision för stadslivet). Socialdemokraterna och vänsterpartiet begärde precis återremiss. Minoritetsåterremiss kan ske om minst 1/3 av de närvarande ledamöterna begär detta i ett ärende. Minoritetsåterremiss kan bara ske en gång på samma ärende. Ärendet skickas då tillbaka för eventuell komplettering/ändring.

Skälet till återremiss måste sägas vara minst sagt vagt. Minoriteten av fullmäkte menade att de satsningar majoriteten vill göra med torgen inte är finansierade. Detta är fel. Det finns en budget för satsningarna som i dagsläge hålls exemplariskt. Den hålls faktiskt bättre än många andra projekt. Det går t.ex. inte att jämföras med de gigantiska projekt som socialdemokraterna och vänsterpartiet gjorde när de hade makten. Jag behöver bara säga conventum. Den budgeten sprack så det knakade om den. Kalkylen håller och jag tror faktiskt att oppositionen vet om det.

Under 2008 avsatte vi 10 miljoner kronor som vi kommer föra över till 2009. 2009 har vi avsatt 20 miljoner kronor. Det finns därutöver externa finasierärer på 5 miljoner kronor.

Våghustorget kostar 6-9,5 miljoner

Stortorget 17-20 miljoner

Järntorget ca 5 miljoner

Kalkylen blir alltså mellan 28 miljoner och 34,5 miljoner, alltså under 35 miljoner.

Debatten måste sägas vara aningen oseriös. Peter Dahlgren (s) menade bland annat att det blir svårt att motivera varför vi skall spara på skolorna för att investeringarna för torgen blivit för dyra. Peter borde veta skillnaden mellan investeringar och drift. Det finns inte en chans i världen att investeringarna i torgen skulle påverka skolornas driftkostnader. Det vet Peter!

Naturligtivis är det enbart för att försinka projektet som återremissen blir aktuell. Oppositionen vet att det inte kommer att innebära några förändringar. Man har inte framfört någon annan mening i sak. Vi tycker likadant! Vad är det då de håller på med. Det kallas politik eller rättare sagt de kallar det politik. För mig kommer detta spel aldrig att vara politik utan rent trams.

Migrän

Har tillbringat hela lördagen med att säga schhh eftersom jag vaknade med migrän. Efter uppgång letade jag med panik efter migränmedicin men hittade den inte. Har därför tillbringat dagen i varierande grad av koma.

Det finns dock de som har det värre, några av mina kollegor skall åka vasaloppet imorgon. Det måste vara värre. Lycka till!

Besparingar

Lågkonjunkturen slår idag hårt mot kommunerna. Senast idag kom nya prognoser från SKL (sveriges kommuner och landsting) som pekade på minskad skatteökningar. Detta kommer att få följder i verksamheterna i Örebro kommun.

Jag tror dock att det är viktigt att se lågkonjunkturen för vad den är, dvs en lågkonjunktur. Det betyder för mig att vi inte borde göra förändringar i verksamheterna som blir långvarigt förödande. Vi kommer att komma ur lågkonjunkturen. Det finns en tid efter lågkonjunkturen som vi måste ta hänsyn till.

Det lättaste sättet att spara är att dra in på den verksamhet som inte är lagstyrd, dvs det kommunen måste göra. Sådan verksamhet är t.ex. det förebyggande arbetet inom socialtjänsten. Det är inte där vi kommer att göra besparingar! Vi skall inte göra samma misstag som gjordes under förra mandatperioden. Det betyder att vi måste göra systemförändringar. En del av dessa skulle behöva göras utan lågkonjunkturen men där det ekonomiska läget skyndar på arbetet.

Kommunstyrelsen i Örebro beställde i januari en åtgärdslista av programnämnderna. Den lista som har rapporterats är en tjänstemannaprodukt och är inte politiskt förankrad, helt enligt planerna. De flesta av de förslag som presenterades kommer inte att realiseras. Det var väldigt tydligt att förslagen utgick från först in först ut, dvs det utvecklingsarbete och satsningar som vi gjort de senaste åren var de första som man förelsog skulle tas bort. Detta är inte så konstigt eftersom dessa är naturligtvis för verksamheten lättast att ta bort. Det kommer dock inte att bli så!

Jag kommer att arbeta för ett långiktig och ansvarsfull hantering av lågkonjunkturens effekter. Det innebär att jag kommer att i det längsta skydda det förebyggande arbetet och inte medverka till förändringar som inte går att reparera efter lågkonjunkturens tid, om inte dessa förändringar oavsett lågkonjunkturen borde göras. Det kommer dock att innebära svåra förändringar för befintlig verksamhet. Vi skall komma i balans.

Vänorter

Satt idag och diskuterade kommunens vänorter med en vän. Jag undrar hur många som vet vilka vänorter kommunen har men framförallt varför. Socialdemokraterna har föreslagit att en skylt skulle sättas upp på stortorget som beskrev hur långt det var till varje vänort. Jag tycker själv att innan vi använder mer av skattebetalarnas pengar till skyltar borde se över varför och vilka samarbeten vi skulle ha. Whats in it for the skattebetalarna i Örebro, Lappeenranta, Kolding etc? Har vi maximerat utbytet eller går vi bara på dåtidens hjulvarv? Har företag, föreningar, kommunala verksamheter eller världen förändrats sedan femtiotalet då många av dessa avtal blev skrivna?

Vänortsarbetet i Sverige fick fäste i samband med andra världskriget när de nordiska grannländerna behövde hjälp. Man har dock numera lämnat fokuseringen på bistånd- och välgörenhetssamarbete till att istället utbyta idéer om kommunal utveckling samt hitta samverkansformer i olika projektsammanhang för att lösa gemensamma problem.


Problemet är att allt efter att syftet med vänorter skiftade ändrades inte valet av städer. Det är inte per automatik så att Örebro kommun eller vår vänort i Danmark Kolding har mest behållning av varandras erfarenhetsutbyten.


Istället borde vi i mitt tycke släppa historiskt bundna vänorter och inrikta vårt samarbete med städer som vi får mest utbyte av. En sådan stad tror jag t.ex. skulle kunna vara Dundee i Scottland. Dundee arbetar oerhört strategiskt vad gällande social ekonomi och demokratifrågor. De har även gjort dramatiska förändringar i sina såkallade miljonområden.


Frågan är vad skattebetalarna, företagen och föreningarna i Örebro kommun får ut av det samarbete deras politiker för flera årtionde sedan bestämde att vi skulle ha. Kanske är det så att dessa samarbeten borde ses över.

Gamla inlägg

Jag har precis gått igenom mina blogginlägg från 2005. Himla kul om man frågar mig. Man har skrivit många alster som man är mer eller mindre stolt över. Att en porlande bäck är bättre än prozac eller om hur dålig förälder jag är som inte lyssnar på socialdemokraterna, är synpunkter jag har haft och i första fallet har.

Jag gjorde dock ett par reflektioner. För det första måsta jag helt opartiskt säga att jag lever upp till de vallöften som jag gav och de ideal som jag gav uttryck för. Ok, inte helt opartiskt men partiskt iallafall.

En annan reflektion är att jag skrev mer och bättre förut. Jag undrar vad det var som hände, var det ålder eller enbart tiden som tröt? Ibland kan jag tycka att man som högsta ansvariga politikern för en stor del av Örebro kommuns verksamheter har rent för lite tid för reflektion. Att bara sitta och tänka, fundera eller möjligen filosofera är idag en rent för liten tid av min dag. Allt som oftast använder jag natten för dessa övningar.

Vilket fall som helst, har ni en stund över överväg att gå igenom mina gamla inlägg.

Kärnkraft eller rättare sagt vindkraft

En missuppfattning är att Centerpartiet nu skulle vara positiva till kärnkraften, så är inte fallet. Vi är lika skeptiska till kärnkrafen nu som igår. Men om Sverige får ett tredje ben i energipolitiken nämligen förnyelsebar energi måste de andra två (kärnkraft och vattenkraft) bli mindre. Min vilda gissning är att det är kärnkraftsbenet som måste minska. Därmed har vi slagit två flugor i en smäll.

Definitionen av en uppgörelse är att man måste ge något för att få något. Sitter man enbart och surar i ett hörn och vägrar ge något kommer Sverige aldrig att komma frammåt. För det är väl ändå inte så att någon tycker att Socialdemokraterna mfl. varit framgångsrika i att avveckla kärnkraften? Om man jämför vårt beroende av kärnkfraft från folkomröstningen 1980 till nu så har den ökat. Är det framgångsrikt?

Det är klart, Centerpartiet skulle kunnat sura och vägra en uppgörelse. Vi skulle kunnat fokusera på det vi inte vill ha (kärnkraften) istället för det vi vill ha (sol- & vindkraft etc). Anlysen är ganska enkel att göra, denna strategi har inte funkat. Vi vet eftersom vi har testat den i snart 30 år.

Den första reaktorn som skulle prövas för ombyggnation kommer tidigast runt 2025. Innan dess har vi genom det förslag som regeringspartierna kompromissat fram utvecklat förnyelsebara energilösningar samt minskat elförsörjningsbehovet. Vad Sverige tidigare har gjort är att lägga skattepengar i uppbyggnaden av reaktorer samt stått för försäkringsrisken. Genom uppgörelsen är denna tid nu förbi. Är det någon som tror att marknaden med dessa nya spelregler tar den eknomiska risken att bygga en ny reaktor? Stig då fram och förklara argumenten.

kärnkraften

jag har precis lyssnat på Maud Olofssons tal om klimat och energiuppgörelsen. Jag måste säga att min första reaktion när jag hörde talas om uppgörelsen blev jag ledsen.

Men uppgörelsen är som ett förhållande det blir bättre ju längre tiden går och ju mer man pratar om den.

För vad har man egentligen kommit överens om? Ja det blir tillåtet att bygga nya reaktorer när de gamla är uttjänade, på de befintliga platserna. Detta är inte bra. Detta är inte centerpartiets bidrag. Men vad fick vi för det? Vi fick ett tredje ben i svensk energipolitik. Vi fick förnyelsebar energi. Vi fick en regering som ställer de högsta klimatmålen i världen. Det var centerpartiets bidrag.

Genom uppgörelsen lämnar vi som bör över det ekonomiska ansvaret för kärnkraften till de som äger den det vill säga marknaden. Man kommer utreda möjligheten att låta marknaden ta hela ansvaret för försäkringarna, dvs betala om något händer. Detta vore väl inget problem om kärnkraften är så säker som marknaden säger.

Summa blir att regeringen och centerpartiet har gjort det möjligt för sverige att satsa på förnyelsebar energi. Men chansen att någon skulle ta den ekonomiska risken att bygga en ny reaktor är minimal. Vad centerpartiet sålde var en del politisk prestige. Jag är mot kärnkraften har alltid varit och kommer alltid att vara men jag skulle göra samma kompromiss igår, imorgon och alla dagar utöver dessa.