kärnkraften

jag har precis lyssnat på Maud Olofssons tal om klimat och energiuppgörelsen. Jag måste säga att min första reaktion när jag hörde talas om uppgörelsen blev jag ledsen.

Men uppgörelsen är som ett förhållande det blir bättre ju längre tiden går och ju mer man pratar om den.

För vad har man egentligen kommit överens om? Ja det blir tillåtet att bygga nya reaktorer när de gamla är uttjänade, på de befintliga platserna. Detta är inte bra. Detta är inte centerpartiets bidrag. Men vad fick vi för det? Vi fick ett tredje ben i svensk energipolitik. Vi fick förnyelsebar energi. Vi fick en regering som ställer de högsta klimatmålen i världen. Det var centerpartiets bidrag.

Genom uppgörelsen lämnar vi som bör över det ekonomiska ansvaret för kärnkraften till de som äger den det vill säga marknaden. Man kommer utreda möjligheten att låta marknaden ta hela ansvaret för försäkringarna, dvs betala om något händer. Detta vore väl inget problem om kärnkraften är så säker som marknaden säger.

Summa blir att regeringen och centerpartiet har gjort det möjligt för sverige att satsa på förnyelsebar energi. Men chansen att någon skulle ta den ekonomiska risken att bygga en ny reaktor är minimal. Vad centerpartiet sålde var en del politisk prestige. Jag är mot kärnkraften har alltid varit och kommer alltid att vara men jag skulle göra samma kompromiss igår, imorgon och alla dagar utöver dessa.